”Varför ska jag?..”
Jag sitter i stan och väntar på bussen hem.
Jag känner mig som ett ras för livet känns väldigt avlägset, jag är en skugga av det jag som tidigare fanns.
Att makten kan slå undan fötterna på en enskild individ på detta sätt med att driva mig från mitt hem efter 30 år genom tvångsbyte av avlopp med hot om vite på dessa svaga grunder är skräckinjagande.
Min situation lever nu med mig i tanken även vid stunder jag bara sitter och väntar på en buss.
En frisk, levnadsglad människa har i ett slag förvandlas till en person som krigar för att varje dag hitta någon strimma av den person jag innerst inne är.
Men hur ska jag hitta tillbaka till mig själv när jag vet att det jag jobbar och sliter för kan tas ifrån mig utan minsta möjlighet att försvara mig?
Jag hoppas jag slipper höra ordet demokrati, äganderätt och rättsäkerhet någon gång mer från maktens korridorer för det är bara tomma ord man plockar fram när man vill ha min röst vid valtillfällena.
Folk kommer och går bredvid mig men jag har inget intresse av något längre.
Endast den kommande förlusten av mitt hem fyller min själ och mitt hjärta.
Sveket från makten är grotesk och inget kan få mig att tycka annat.
Jag kommer åka hem och lägga mig för jag känner mig ändå berövad på hela mitt liv så varför ska jag göra något annat?
Ur hjärta
Ur sinne
Med rak rygg
”Den lilla människan Anna”
Lämna ett svar