Detta vill vi föra fram

MORATORIUM! Vi vill att alla pågåendeplaner på verksamhetsområden (VO) ajourneras.
Vårt krav och starka reaktion på kommunernas handlande i detta akuta läge är att, Utredningen tillika Hav och Vattenmyndigheten, ger en ​tydlig rekommendation till samtliga kommuner ​ om ett omedelbart stopp för fortsatt bildande av verksamhetsområden, tills en ny lag är på plats. En i nuläget stark forcering av genomföranden, i beslutade verksamhetsområden, kommer att leda till ännu fler tragedier till ingen nytta för miljön eller hälsan

Vårt budskap har några av oss i nätverket framfört:

LAV i dagsläget används godtyckligt. Många kommuner bestämmer att befintlig bebyggelse ska inlemmas i kommunal verksamhetsområde trots att miljöskäl inte finns (rekvisit saknas enl §6LAV).

 Detta får (kan få) som konsekvens:
  • Sämre miljö och hälsoskydd. Allmäna reningsverk (ARV) är sämre än små markbaserade anläggningar för rening av allt utom möjligen fosfor.
  • Ökad sårbarhet. Centraliserad vattenförsörjning skapar sårbarhet (vattenförsörjning kan periodvis slås ut, smittämnen och gifter kan snabbt kan spridas till många människor). Med stora avloppssystem ökar risker för utsläpp av orenat avloppsvatten till känsliga recipienter (bräddningar, driftstörningar, ledningsbrott mm).
  • Mindre möjlighet att skapa resurssnåla kretsloppanpassade avloppslösningar.
  • Människor boende i fritidsområden eller i byar på landet drabbas mycket hårt. Kostnaderna kan vara större än värdet på fastigheterna. Människor tvingas sälja men var ska dom ta vägen?
  • Extensivt och ur miljösynpunkt harmlöst boende  omvandlas till permanentboende för rika. Attraktiva kust- strandnära områden exploateras trots att man just i dessa områden av allmän synpunkt (PBL kap 2) borde vara mest restriktiv med ny bebyggelse.
  • Uppgivenhet och förbittring och myndighetsförakt
Bristerna i LAV och i kommunernas tolkning av LAV.  

Ett grundläggande problem för hela diskussionen är vattenmyndigheternas ensidiga fokus på övergödning och fosfor, samt myten om att enskilda avlopp släpper ut lika mycket fosfor (P) till vatten som kommunala reningsverk (KARV).
Detta är fullständigt fel eftersom modellerna inte tar hänsyn till markretention.

Ett annat grundläggande problem är dagens övertro på de kommunala försörjningssystemens förträfflighet. Sårbarhetetsaspekter i vattenförsörjning liksom de kommunala verkens tillkortakommanden av rening av smittämnen, läkemedel,  mikroföroreningar, plastpartiklar liksom brist på potential för kretslopp, är sällan någonting man pratar om i §6 sammanhang.

Därtill trycker minireningsverksbranchen på för att bibehålla de nuvarande höga kraven på P reduktion. De försöker också få myndigheterna att bibehålla krav på mätpunkt ut från anläggning. Man är rädd att en stor marknad (investeringar om 14-15  miljarder inom 20 år) som kan gå förlorad om man skulle öppna upp för lägre krav över anläggning (beakta). Det är återigen så att kunskap om självrening av marken krävs och skall beaktas.

Vad måste då ändras (i LAV)?

Våra krav har vi fört fram till Miljödepartmentet, Bostadsdepartementet och till den statliga utredningen ”Hållbara vattentjänster”. Vi började med att sammanfatta våra önskemål i en  skrivelse, där nätverkets representanter utryckt sitt stöd.

Vi har därefter fortsatt med att ställa krav på den statliga utredningen ”Hållbara vattentjänster”: ”Argumentationsdokumentet” (Se mer info här: ny-statlig-utredning-hållbara-vattentjänster)

  • Tydliga kriterier måste finnas för §6 LAV! Det får inte vara fråga om godtycke. Både FÄ och Kn måste känna rättsäkerhet. Miljöbalkens hänsynsregler 2:1. 2,3, 2:5  samt ekonomisk rimlighet 2:7 skall gälla även i de fall då man överväger anslutning till befintligt VA.
  • Noggranna och fackmannamässigt utförda undersökningar måste krävas för att avgöra om uppsatta kriterier föreligger (rekvisit för §6). Vägledning om hur hälsorisker, miljöpåverkan och resurshushållning och andra aspekter (tex sårbarhet) skall värderas måste finnas.
    Kommunal VA kan endast motiveras om vattenförsörjning inte kan lösas lokalt (enskild), dvs  vatten finns ej eller kan ej göras tjänligt. En avloppslösning som renar i paritet med KARV kan alltid ordnas lokalt och i enskild regi.
  • Procedurregler måste ändra! Regler (vägledning) måsta fram som talar om hur undersökningar skall utföras och av vem. Berörda skall informeras brevledes och deras synpunkter beaktas i utredningsskedet. Beslut i KF skall meddelas berörda skriftligen och skall kunna överklagas. Länsstyrelsen ska har rätt att förelägga om att både inrätta och upphäva VA- områden.
  • LAV hanteras idag av politiker och ej av en myndighet.
    Detta öppnar för godtycke och åsidosätter normal svensk rättsordning (tex att myndighet måste meddela berörda om beslut och att berörda ska ges möjlighet att överklaga.
    LAV måste hanteras av en myndighet och i enlighet en rättsordning som demokrati och rättsäkerhet kräver.
    Det är om man tänker efter helt ofattbart att politiker har makten att utan apell har möjlighet att bestämma över människors äganderätt och hela livssituation.

Vi upplever också att minireningsverksbranchen trycker på för att bibehålla de nuvarande höga kraven på P reduktion. De försöker också få myndigheten  att  bibehålla krav på mätpunkt ut från anläggning. Man är rädd att en stor marknad (investeringar om 14-15  miljarder inom 20 år) som kan gå förlorad om man skulle öppna upp för lägre krav över anläggning (beakta).

Avslutningsvis vill vi återigen trycka på att kunskap om självrening av marken krävs och skall beaktas.