Nordanstig/Sörfjärden

Läs mer om överklagningar och domslut på sidan ”Fastighetsägarnas överklagande och domstolarnas svar”
Måste sälja stugan när kommunalt avlopp ska dras till Sörfjärden

Klipp ur artikeln:” Trots att många av fastigheterna redan har godkända lösningar för vatten och avlopp så ska investeringen i kommunalt VA göras. Något som kommer kosta kommunen någonstans i storleken 50 miljoner, men någon färdig beräkning finns inte än. Men är det här verkligen den bästa lösningen om folk tvingas flytta ifrån Sörfjärden på grund av det här? – Det är inget val som kommunen har att välja om det är bra eller mindre bra. Det är ett beslut från VA-nämden att vi ska införa det här, säger Thord Wannberg på Nordanstigs kommun.”

(Karl Erik Nordlund dog i sept. 2017. )

Anteckningar efter teldisk med stugägare i Sörfjärden.

Sörfjärden är ett sommarstugeområde i Nordanstigs kommun. Beläget efter kusten mot Bottenhavet. Sommarstugebebyggelsen började någon gång på 40- talet, men själva Sörfjärden har anor sedan 1672 då en masugn anlades där. Området består av ca 200 fastigheter, varav ett tjugotal är permanentbebodda.

År 1990 byggdes ett nytt område i anslutning till den gamla bebyggelsen, Olerstäktens samfällighetsförening (Ol).

2008 beslutade kommunen att bilda verksamhetsområde i Sörfjärden, där även Ol skulle ingå. Detta trots att Ol är godkänt av MK och uppfyller alla krav på en va- anläggning.

Detta område är helt självförsörjande med va- anläggning för åretruntbruk.Projektet var räknat på 80Mkr, men kostnaden har stuckit iväg till 120 Mkr. Avgifterna står för 30Mkr, resten står kommunen för. Kostnadsökningarna i kommunen har försökts att döljas på många sätt.

Någon riktig behovsundersökning gjordes aldrig, utan man litade helt på en handfull inflytelserika lobbyister. En utredning bör innehålla en beskrivning av nuläget, olika alternativ och att ett nollalternativ väljs och lösningarna provas mot detta.

För att få det kommunal systemet att inte täppas igen så används 10 000 m3 rent dricksvatten för att skölja rent avloppsledningen. Ett oerhört slöseri med rent vatten.

Reningen från den stora infiltrationsbädden som nu gjorts är inte bättre än de trekammarbrunnar med infiltration som var tidigare.

Varför investerades det då i denna?.

Miljöbalken kräver att flera alternativa lösningar tas fram och dokumenteras. Lagen föreskriver ingen speciell lösning, den är teknikneutral.

Länstyrelsen har hävdat att dricksvatten är förstört av avlopp, men har inte önskat påvisa några bevis på detta. De ljuger.

Kommunalt va är ålderdomlig teknik, det finns bättre lösningar idag med minireningsverk som inte heller är lika stor katastrof om de inte fungerar.

I kommunens reningsverk går kemikalierna rakt igen, detta minskas med mindre reningsverk, där det är lättare att få ett personligt ansvar för vad som släpps ner i avloppet.

När verksamhetsområdet är bildat finns ingen återvändo. Länsstyrelsen trycker på ”Ni har ju beslutat ta ansvar för miljön”. Vilket betyder bilda verksamhetsområde och bygga ett kommunalt va.

Att det är det sämsta och dyraste beslut som har fattats bryr sig inte förvaltningsdomstolarna om.

Naturvårdsverket har i sin rapport 6484, konstaterat att enskilda anläggningar har minst lika bra reningsförmåga som kommunala.

Avloppsbranchens företrädare har tillåtits få en alltför stark ställning i dessa frågor, på bekostnad av en allsidig och opartisk miljöbedömning.

Rättegångsprocesser
Vårt mål flyttades också över till Mark- och miljödomstolen i Östersund den 1 januari 2016. Men det som överklagades var alltså det kommunala beslutet om att inrätta verksamhetsområde. Det kallas även kommunalbesvär. Kommunala beslut som överklagas ska prövas enligt kommunallagen 10 kap.enligt dess 4 punkter.
Beslutet ska upphävas om 1. Det inte har tillkommit i laga ordning, 2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget, 3.det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller
4. beslutet strider mot lag eller annan författning.
 
Första stycket 3 och 4 gäller inte beslut enligt 8 kap. 3 d § tredje stycket, 4 § tredje och fjärde styckena samt 5 a och 5 b §§.
Men jag har hållit mig kort i beskrivningen så att du inte skulle ”drunkna” i all info som uppstod när förvaltningsrätten vilseledde oss till Statens Va- nämnd i överklagandet. Va-nämnden är inte en domstol som motsvarar Förvaltningsrätten och Va-nämnden kan inte pröva en kommuns beslut om att inrätta verksamhetsområde. Det är ju detta beslut som vi fastighetsägare kan överklaga till Förvaltningsrätten.
Eftersom Förvaltningsrätten vid sitt beslut inte var ”fullsutten” dvs. beslutet togs av en ensam lagfaren domare utan föreskrivna två särskilda ledamöter begicks ett rättegångsfel. Domen vann laga kraft men jag gick i våtast in med ansökan om återvinning av försutten tid (jag fick välja resning) till Högsta förvaltningsdomstolen som återförvisade målet till kammarrätten i Sundsvall för förnyad prövning i sak. Där ligger nu detta mål.
Men eftersom jag även tvingades in i målet vid Mark- och miljödomstolen (som avvisade målet) fick jag försöka klara detta mål också. Jag överklagade till  Mark- och miljööverdomstolen som avvisade och jag överklagade till Högsta Domstolen som inte prövade målet. Där stannade därmed detta mål.
/Kjell