Den lilla männsikan Anna, 2020-02-13, ”Huvudrollen i marddrömsfilmen”

”Huvudrollen i marddrömsfilmen”

Det känns som jag lever i en film.
Att varje dag leva med det överhängande hotet ang tvångsåtgärden på vaga grunder med hot om vite.
En laglydig medborgare har plötsligt fått rollen som en stor miljöbov.
Miljöboven står utan försvar.
Det kostar pengar att försvara sig.
En mindre bemedlad har inte pengar att försvara sig med.
Fritt fram för vilka argument som helst som tvingar mig sälja efter ett helt liv här i mitt hus.
Och faktum är att även om man har relativt gott ställt så kan man inte göra något, se Tyresö mfl. Åtgärder och summor som påläggs den enskild har blivit absurda.
Och gör man något med sitt avlopp och följer det man tvingas/råds till att göra så kan myndigheter ändå rätt som det är ändra sig och kräva andra åtgärder.
Livet är värre än en mardrömsfilm.
Man blir sjuk av situationen.
Ett smärtsamt tillstånd där man blir sämre och sämre, makten bryr sig väldigt lite.
Som jag ser det tar ingen makthavare ansvar och alla tycks hänvisa vidare eller till andra myndigheter, överklagan, till riksdagsbeslut, till eu och dess vattendirektiv osv osv.
Eller är man tyst.

Att mötas av tystnad är psykiskt plågsamt.

Att man måste betala (läs webbredaktörens senaste brev ) för att få svar på sina frågor är så galet att jag finner inga ord.

Vad i hela fridens namn händer med Sverige?

Jag är förtvivlad och utan hopp.

Jag är förbannad och upprörd.

Var är politikerna med sunt förnuft?
Varför vill man inte se?
Varför accepterar man allt detta?
Riksdagsledamöter bör läsa precis allt som ligger på va i tiden.
Det borde åläggas dem alla att gå igenom samtliga sidor som finns där.

Därefter skulle jag vilja ställa frågan till var och en;
Vad tänker och tycker du?
Vad är dina reaktioner?

Med vänlig hälsning
Den lilla människan Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *