Den lilla människan Anna, 2020-01-04, ”Nej, det går inte”

”Nej, det går inte”

Jag har nu stirrat på skärmen i över 10 minuter och vill så gärna skriva om det senaste jag läst om alla vidrigheter som pågår inom VA.

Jag får skrivkramp.

Då får jag väl skriva om det tänker jag.

Hur det känns att vara så fylld inombords med tankar om hur folk behandlas i dessa frågor att hjärnan idag är som ett inre pingpongbord där mängder med tankar far som bollar mellan med skallbenet som yttervägg.
Det går inte få ut några texter under pågående pingpongkrig som utspelar sig i hjärnsubstansen.

Ska vi sen ta ett dyk ner till mitt hjärta och se efter om några texter kan få nåt flöde den vägen så är det tji där med.
Hjärtat är upptaget av ett inre kaos med känslor, ja jag vet, allt styrs från hjärnan, men i min textvärld beskriver jag känslor utifrån den stora röda pumpen.
Efter allt jag läst om hur/vad människor utsätts för i va-frågor så löper mitt hjärta amok. Jag kan inte be mitt hjärta heller om hjälp till texter då det befinner sig mitt i ett maratonlopp utan något målsnöre i sikte.
Det verkar gå runt, runt i ett evighetslopp, fler och fler artiklar/öden kring va-frågor rusar omkring i mitt hjärta.

Det är ok.

Att min hjärna och mitt hjärta är fullt upptagna med sina respektive kaos innebär bara att jag får bekräftelse för min humanitet.
Virrvarret får pågå, bearbetning pågår.

Hoppas att makten upplever detsamma som jag.
Då finns det hopp för humanitet/rättssäkerhet i frågorna.
Skillnaden är att makten måste besluta om konkreta åtgärder.

Det kan inte jag.

Jag kan bara använda min rösträtt vid kommande val.

Till makten vill jag säga att tiden finns inte att vänta till nästa val, många av era medborgare utsätts för rättsvidrigheter, med allt vad det innebär och med dess spin-off-effekter.

Sätt stopp för tvångsanslutningar och tvångsåtgärder nu!

Blås av, gör om, gör rätt!

Ur hjärta
Ur sinne
Med rak rygg
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *