Den lilla människan Anna, 2020-01-11,

”Som darrande asplöv i vinden”

Den stora aspen med sitt fantastiska bladverk står där praktfull i skogen.
De små, gröna bladen dallrar när vinden drar förbi.
När jag blundar kan jag höra ljudet från trädets nervösa skakningar.
Det är som om trädet vill mota bort vinden från sin lekamen precis som vi människor för upp vår hand för att sopa av vår axel från något skräp som landat där.

För mitt inre ser jag hur solen står högt över trädet och smeker det till ro igen när vinden dragit förbi.

Om man i det läget,när solen värmer de små bladen, går fram och fyller handen med dessa klorofyllstinna,tunna trädsmycken och drar in ett djupt andetag….
Ja, den doften är den ljuvaste av alla dofter och tar hem guldet,doften av mylla som silvermedaljör och doften av havet på bronsplats.

Jag leker med tanken att trädets alla blad har skrivna ord och jag kan se hur jag själv plockar upp endel från backen,slår mig ned på marken, sittande med ryggen mot stammen.

De blad jag har i mina händer har olika ord.

Det första jag läser på ett av dom är ordet natur.
Det andra ordet jag läser är miljö.
Det tredje vackra lövet har biologi inristat.
Det fjärde ordet har humanitet som sitt ord.
Det femte ordet har jämlikhet på sin skrud.
Det sjätte bladet har ordet har empati.

Inte underligt tänker jag där jag sitter under den vackra skapelsens krona, inte underligt att bladen faller från denna livingivande växt.
Vi vårdar inte längre våran natur, vi misshandlar den.

Jag lägger min hand mot marken där jag sitter och kan känna de stora rötterna.
Har man en känsla för natur så kan man tänka sig in i hur dessa rötter idag tvingas försöka överleva i både giftig mylla, oren luft och med ett förstört kontaktnät till andra växter/djur som också är alldeles för påverkat av oss människor.

Att bladen som fallit är just dessa, med dessa ord, är en symbolik för hur jag tycker att vi människor står för ett platt fall i ordens innebörd.

VA-frågor har blivit en sorglig historia att läsa om.
Jag hoppas att det finns krafter i folkrörelser tillsammans med sunda experter som lyckas vända trenden och verkar för balanserade åtgärder i frågorna.

Heja till den oberoende forskningen,experter och människor som värnar äkta, konkreta, sakliga, rimliga natur/miljöåtgärder i samarbete med företag som är seriösa ut i fingertopparna och levererar lösningar till kunder utifrån oberoende vetenskap,till rimliga priser,med hållbarhetstänk för moder jord och dess invånare.

Heja till de människor som vågar ifrågasätta och kontrollera det man får lära sig om man jobbar med va-frågor och samverkar med ovanstående plus även med alla medborgare.

Heja till de politiker som värnar ovanstående och kan hitta en bra balans i frågan mellan natur och olika människogruppers kontexter,agerar med kloka lagar utifrån oberoende vetenskap och med sunda avvägningar.

Jag finner mitt hopp i att någonstans där ute finns ni alla…

En demokrati kan inte slänga ut sina medborgare pga grundläggande behov.
Det görs idag.
Det är skamligt!

Med vänlig hälsning
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *