Den lilla människan Anna, 2020-01-01, ”Att vakna på det nya året”

”Att vakna på det nya året”

Idag är det nyårsdagen.

Jag sitter i min säng och skriver, klockan är 09.39.

För bara något år sen hade jag denna dag redan varit uppe, förmodligen spelat någon härlig rockmusik och fixat och styrt med allt vad jag gillar att göra.

Idag vaknade jag med grubblerier.

Jag funderar på om jag är en negativ människa som utstrålar pessimism som är obefogad, om jag borde vara lite mer optimistisk.

Efter att ha grubblat och grubblat så kommer jag fram till att jag är i mitt inre en positivt tänkande varelse annars hade jag inte stått på benen alls idag.
Den inre kärnan av optimism som finns inom mig kommer jag alltid ha, men nu är läget så allvarligt beträffande frågorna om vatten och avlopp (och andra sidoeffekter det drar med sig)dvs grundläggande behov för mig och många andra så det går inte att se något positivt sålänge frågan inte framhävs på sin yttersta spets av makten, dvs upp på högsta agendan bland politiker och media och att det rent konkret kommer snabba åtgärder så människor inte tvingas ut ur hem/hus/stugor osv.
För varje dag som går tvingas någon hemifrån, på mycket tveksamma grunder och rättsosäkert, människor av kött/blod, vi är inga schackpjäser i ett politiskt spel!

Ibland funderar jag över hur bensinfrågan kommit upp så högt men inte frågan om vatten/avlopp, som egentligen är så mycket, mycket större?

Misstänker att va-frågan är så pass problematisk, svår och brännande att den har svårt att nå den högre agendan.
Ingen vill väl ha ett brinnande klot i näven?

Tankarna går tillbaka till att det traditionella en nyårsdag som denna är att leverera en massa positivt laddade ord med framtidstro.

Ska jag göra det?

Nej, det tänker jag inte göra.

Jag tänker fortsätta skriva om hur dagens frågor kring vatten/avlopp slår ut många människor i samhället, hur det påverkar vardag, mående/hälsa, ekonomi, äganderätt och rättssäkerhet.

Man kan inte sopa allvarligare samhällsproblem, av grundläggande behov,under mattan med en glättig positiv attityd som inte ger någon konkret lösning på problematiken.

Jag undrar fortfarande varför frågan inte lyfts i de nationella, politiska debatterna så befolkningen kan ta del av problematiken.

Varför så tyst i frågan i de stora medierna?

Mitt nyårslöfte?

Att aldrig mer fundera över om jag är en negativ människa, för det är jag inte, problemen måste ”upp på bordet” bara för att skapa verklig klimat/natur/miljöeffekt i balans med olika gruppers livsvillkor och i samklang med äganderätt/egendomsskydd/rättssäkerhet.

Kostnad jmf effekt.

Sådär!
Nu har jag grubblat igenom min tveksamhet i mitt förhållningsätt i frågan och kommit fram till att det jag tänker är orubbligt och tillräckligt allvarligt för att inte vika en tum.

Men utan tvivel är man inte klok,som en mycket vis man en gång uttryckte.
Jag har idag bearbetat mina tvivel och det känns skönt att känna förankring i mina tankar.

Det känns som att förtöja en båt vid en skyddad hamn mitt i den värsta orkanen.

Lugnet infinner sig.

Ur hjärta
Ur sinne
Med rak rygg
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *