Den lilla människan Anna, 2019-12-02, ”I kylan sitter en människa..”

”I kylan sitter en människa..”

Jag sitter och väntar på en buss.

Det är svinkallt.

Jag är trött efter en lång arbetsdag, jag kämpar febrilt på mitt jobb.

När dagen är slut arbetsmässigt så ”trycker jag på knappen” och stänger av arbetsrelaterade problem.

Jag önskade jag kunde få vara fri i sinnet sen och få vara människa.

Men icke.

Då tänds den inre röda lampan inombords och slår på hotet som jag känner mot mitt 30-åriga liv jag haft i min kåk.
Tankarna mal.

Är det konstigt?

Jag kan inte tycka det.

Makthavare kapar mitt fattiga liv med att begära tvångsåtgärder som är för stora och orimliga för en liten enkel människa.
Dessutom på ytterst svaga grunder.

Fy skit för Sveriges hantering i dessa ärenden.

Det är svinkallt.

Jag väntar på buss för jag äger ingen bil, för dyrt och det går bra att åka buss.
Sparar miljön och våran luft.

Jag väntar på en buss.

Det är svinkallt.

Jag känner det knappt.

Ilskan och besvikelsen över hur jag blir behandlad får mig att brinna av bitterhet i min kropp.

Det är svinkallt.

Jag märker det knappt…

”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *