Den lilla människan Anna, 2019-11-14, ”Ibland undrar jag…”

”Ibland undrar jag…”

Det finns endel sjöar i mina trakter som jag besökt sen barnsben.
Jag har fått mig berättat att varje år så samlades gubbar och slog vassen i sjön.
Ibland grubblar jag på om det är människan som är problemet i övergödning?
Kanske vi glömt bort att vårda och sköta moder Sveas natur istället?
Kanske vi blivit för lata, bekväma och lever för långt från naturen för att förstå den?
Likaså gick traktens gubbar omkring i skogen och småröjde för hand, varje träd och stock å sten kunde redogöras av dessa människor.
Sälgen och rönnen var guld i skogen och enbusken fick gärna också stå orörd kvar.

Jag vet var havsörnen finns, var och när de olika grodorna leker, var strömstararna dyker i all hast, var den största tallen i området finns, var fjärilarna flyger, hur hackspettarnas ungar ser ut när de tittar ut på världen för första gången, var älgen brukar ligga och vila, hur råbocken låter och hur ekoxen låter i luften, var fladdermusen hänger och var myrornas stigar finns.

Jag vet var i vassen sarven leker och var gäddan står och lurar.
Jag vet var jag kan hitta grävlingens gryt och var räven gömmer sin mat.

Jag vet var kantarellerna finns och var tranorna landar.
Sångsvanen är vacker och stillsam att se, vid dess närhet rinner en bäck vars utlopp passerar en mindre sjö i närheten av gläntan där rådjuren har sin brunst.

Trattkantareller och riskor växer i närheten av Jungfru Marie nycklar, blåmesar och talgoxar bygger bo i mina holkar, bålgetingarnas bon är en gudavacker skapelse och timmermannens sprött är underliga att skåda.

Ups…nu la det iväg.
Jag glömde återigen att jag är en miljöbov som inte ser eller förstår om jag skadar naturen med mina livsfarliga utsläpp från min brunn här ute i buschen…??

Med vänlig hälsning
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *