Den lilla människan Anna, 2019-11-13, ”Jag mötte en liten fågel i skogen…”

”Jag mötte en liten fågel i skogen…”

Ikväll sitter jag och drömmer lite…
Jag drömmer om att jag är ute och går i skogen som den såg ut här förr i tiden med stora vackra granar, stora stenar med gröna täcken av mossa, upptrampade och slingrande djurstigar med stora rödvita flugsvampar och vita champinjoner.

Jag drömmer om att jag sitter på en sån där mjukbäddad sten med en termos med kaffe och upptäcker den lilla fågeln som kommit på besök från en annan ort.

Vi skulle sitta där i lugn och ro och prata om frihet.
Fåglarnas frihet när de susar genom luften, människans frihet från födsel till död.

Likt en brevduva som levererar meddelande skulle jag be denna lilla kvittrande fågel att sjunga människans frihetsord ,av den lilla människan Anna ,när den återigen landar på sin hemort.

Människan är fri till döden och väljer därmed själv när hemmets skall bytas/säljas och ingen annan ska ha rätten att bedöma detta eller undergräva människans frihet i äganderätten.

Den lilla fågeln hoppas jag sjunger denna melodi gång, på gång, på gång i sin hemort tills den andra falskklingande sången som hörs i denna ort tystnar…

Det är en vacker dröm.

Det borde vara verklighet.

Den som inte kan förstå vad jag accosierar till kan läsa typ längst ner i webbredaktörens senaste brev.
(om Köpings inre förvaltning som

  • De som bo där är ju så gamla så att de kommer ju i alla fall sälja.

Med vänlig hälsning
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *