Grönwalls utredning och förslag till att HAV ger ut föreskrifter istället för anvisningar

Jag håller på att gå igenom Anders Grönvalls utredning ”Vägar till hållbara vattentjänster”.  På sidan 17 blir jag nästan skräckslagen. ”Reglerna, som kommunens tillsyn av små avlopp utgår från, måste bli tydligare. Detta kan enligt Havs- och vattenmyndigheten kraftigt minska handläggningstiderna. Utredningen föreslår därför att Havs- och vattenmyndigheten får föreskriftsrätt när det gäller små avlopp”.

Detta skulle då ges en laglig grund genom att det införs en ny paragraf 47b i ett förslag till ändring i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899): Bemyndigande för Havs- och vattenmyndigheten: 47b§  Havs- och vattenmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om försiktighetsmått vid utsläpp av avloppsvatten från små avloppsanläggningar.

Det är illa nog att HaV får ge ut råd och anvisningar. De har totalt missbrukat sin ställning genom sitt sätt att övertolka den lag, som riksdagen beslutat om via Miljöbalken. Råd och anvisningar kan ju miljönämnderna bortse från där de finner lämpligt. Men föreskrifter – blir vad jag förstår – en lag som inte kan kringgås.

Denna ändring skulle införts den 1 juli 2019. Från samma datum skulle även miljöbalken ändras i 26 kap på Miljöbalken, så att kravet på avloppsdeklarationer införs, samt möjlighet till sanktionsavgift på 3000 om inte avloppsdeklaration lämnas.

Jag har googlat för att se om ändringarna införts den 1/7 utan att finna något. Möjligen har tiden för införandet flyttats fram. Någon som vet? Kanske finns det fortfarande möjlighet att stoppa eländet.

//Arne

3 kommentarer

  1. Det är ju sanslöst att fosfor hanteras likt giftiga tungmetaller som bly och kvicksilver. Vore det inte bättre ur alla aspekter att ändra lagen så att avloppsvatten från små avloppsanläggningar inte klassas som miljöfarligt avfall? Istället föreskriva om skyddsbarriärer mellan anläggning och dricksvatten/grundvatten för smittskyddets skull.

    Mvh!

    Lars

  2. Jordbrukaren och företaget Biototal som skall ta hand om avloppsslam för ca 40 000 personer från Mälardalesregionen, anses inte bedriva en miljöfalig verksamhet. Slammet är Revaq certifierat och vid analyser så ligger det under Naturvårdsverkets gränsvärden. (som är satta för att kunna ta emot avloppsslam till jordbruket?).
    Däremot är ett enskilt litet avlopp en miljöfarlig verksamhet som kräver avloppsinspektioner vart 7:e år enl Grönwalls förslag (lobbadde VVS branschen för detta?) och miljöinspektörer kan dömma ut anläggningen pga alder och att luftningsrör saknas (sådant som inte krävdes några decenier sedan), eller att nedgrävda stenkistor inte fungerar därför att det är bara sten. Marken räknas inte som bidragande till nedbrytningen för små avlopp, däremot framhålls den som avgörande för slamhantering och gödselspridning.
    Någon jävla ordning får det väl vara på torpet- Myndigheterna får faktiskt bestämma sig för en regel, faktabaserad sådan, inte ha två regler som är helt olika för samma avloppshantering beroende på om det är under Naturvårdsverkets eller HaV:s ansvarsområde.

  3. Där hade kommunens representant fel. Jordbruk klassas som miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken. Tillstånd krävs för anläggningar som har mer än ett visst antal djurenheter – således olika för olika djurslag. Det har framförts många invändningar från jordbrukarna, som menat att jordbruket i stället ”borde klassas som livsnödvändig verksamhet”.

    Man vågar nog inte angripa den frikostiga användningen av gödningsmedel, för då skulle skördarna minska dramatiskt och de sista delarna av svenskt jordbruk slås ut av billig importerad mat. För i andra delar av världen så gödslas det än mer, används antibiotika och bekämpningsmedel av en omfattning som vi inte har här.
    Så frågan är: skall vi ha tillgång till billig svenskproducerad mat eller skall vi rädda Östersjön?

    //Arne

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *