Att samhällsplanera in absurdum — anthropocene
….Naturliga fenomen som extremt väder, jordbävningar och vulkanutbrott är endast förutsägbara för en kortare tid. För att kunna bedöma risken för sådana händelser antar forskarna att fenomenen är normalfördelade efter en klockformad kurva där de mer extrema händelserna blir allt ovanligare.
IPPC brukar normalt ange det mest troliga värdet vid en klimatändring samt gränserna för två standardavvikelser, vilket betyder att man fångar in 95 % av alla troliga ändringar. Detta är också ett rimligt mått som ofta används vid en kvantifiering av PP. ….
…..I ett extremtryggt samhälle, som det svenska, vill man helst inte ta några risker alls hur sällsynta de än är. Det är en begriplig men knappast förnuftig attityd. Tyvärr måste man alltid ställa risker mot varandra och göra en klok optimering och samtidigt alltid ha beredskap för de situationer då man säkert vet att något kommer att hända. Tillämpar man PP in absurdum är det omöjligt till slut att fatta förnuftiga beslut. Jag fruktar att Sverige med sin väldiga planeringsarsenal närmar sig en sådan punkt.
Lämna ett svar