Enskilda avlopp ej problemet- det är lösningen

Enskilda avlopp är inte problemet – det är lösningen!

Polens största reningsverk i Warszawa havererade för en styv månad sedan och 3000 liter orenat vatten per sekund forsade genom floden Wisla ut i Östersjön. Det tog mer än en vecka att få stopp på problemet. Skulle samma sak kunna hända i Sverige? All teknisk utrustning kan haverera och reningsverk i hela Europa torde vara bygda efter samma princip. För övrigt ”havererar” även svenska reningsverk emellanåt, då de vid skyfall ofta måste ”brädda”, dvs. släppa genom orenat avloppsvatten, för att klara situationen.

Det finns 1,8 miljoner invånare i Warszawa. Det är inte möjligt, men antag att dessa 1,8 miljoner hade haft enskilda avlopp. Skulle något liknande kunna hända då? Naturligtvis inte.

Det talas om att utspolade läkemedel och P-pillerrester i urin påverkar fiskarna i våra vatten. Dessa läkemedel når vattendragen kanske redan samma dag – eller dagen efter att de spolats ut. I enskilda avlopp med efterföljande markretention tar det månader innan något vatten når närmsta vattendrag. Under denna tid torde de flesta läkemedel ha brutits ner av olika bakterier.

Avloppsledningarna i våra städer går kors och tvärs under gator och hus. De ligger utlagda på sjöars botten. Att dricksvattenledningar springer läck med jämna mellanrum upptäcks genom tryckfall i ledningarna. Vem upptäcker läckage i avloppsledningar?

Gamla ledningar i enskilda avlopp kan väl också gå sönder? Förvisso, men tekniken bygger på att det just är den omgivande marken som skall rena. Såvida inte ledningen ligger nära en enskild brunn eller något vattendrag, så händer ingenting mer än att infiltrationspunkten förflyttas.

Kommunala avloppsverk kräver stora investeringar, fortlöpande underhåll, kemikalie-hantering och fast anställd personal med jourberedskap. Enskilda avlopp baserat på naturens egen rening i omgivande mark kräver inget av detta.

Det talas om krisberedskap. Vid bortfall av elektricitet kommer varken kommunalt vatten eller avlopp att fungera. Jag kan fortfarande gå ut och pumpa upp vatten för hand med gårdspumpen, bära in vatten i en hink och hälla i toastolen. Och avloppsreningen kommer att fungera som vanligt.

Många kommuner planerar att bilda verksamhetsområden för småbyar på landsbygden och dra dit ledningar trots att invånarna har såväl vatten som fungerande enskilda avlopp. Detta innebär en stor investeringskostnad, som antingen drabbar dem som tvångsansluts eller hela Va-budgeten. Det medför framtida VA-avgifter på många tusen kronor om året för fastighetsägarna. Samtidigt blir det en försämring för miljön och en ökad sårbarhet i en krissituation. Är det ett feltänk – eller ett listigt sätt att förstärka kommunernas ekonomi genom att skylla på miljön?

Tyvärr behövs kommunala reningsverk för tätbebyggelse och även enskilda miniavloppsverk i extrema sjönära lägen. Dessa lösningar bör endast tas till när inte det bästa alternativet är möjligt – enskilda avlopp med rening via näringsupptag i omgivande växtlighet.

Arne Gunnarsson, talesperson för Landsbygdspartiets arbetsgrupp ”Skitgubbarna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *