Den lilla människan Anna, 11 sept, ”Hur många i landet?”

”Hur många i landet?”

Jag är tungsint och överlycklig på samma gång.
Det är otroligt jobbigt att befinna sig i det tillståndet och det känns som om min kropp innehåller flera säckar bly och själen vacklar mellan
glädjerus och djup förtvivlan.

Varför mår jag såhär?

Jo jag läser om en dom på VA i tiden från Mark och miljödomstolen daterad 18 juni 2019 om ett ärende angående enskilt avlopp.

Min hjärta tar glädjeskutt och dansar samba i min kropp över att det kommit ett domslut som faktiskt begär mer av en inspektion än lösa antaganden och bygger mer på objektivitet och saklighet. Inte en dag för tidigt och hopp om ett mer sansat och förnuftigt tänk som gynnar klimat/miljö.
En stor eloge till dessa människor som gjort sitt jobb i domstolen!
Min hjärna vrålar av glädje att än finns det hopp för demokrati och rättssäkerhet!

Mina tankar samlar ihop sig för att åter falla ner i en sorgfylld dalgång men hjärtar rusar vidare i samma snabba takt men nu i en mer farlig dans, en dans i upprördheten och orättvisans, demokratin, empatins namn.

Jag börjar tänka;
Hur många såna liknande inspektioner har gjorts i vårt land?
Hur många felaktiga domar har tagits?
Hur många har tvingats sälja sina hus i onödan?
Hur många har tvingats bygga om sina avlopp i onödan?
Hur många har fått tagit stora lån i onödan?
Hur många har tvingats sälja sina sommarstugor i onödan?
Hur många har drabbats av hälsoproblem och sjukdom i onödan?
Hur många har tappat tron på rättssäkerhet,demokrati
och politiker?

Och jag grubblar på om kommuner kommer att blåsa av inventeringarna och se till att inspektörer gör rätt från början, avvaktar på frågan om markretention från Formas, avaktar på Grönwallsutredningens konsekvenser.

Och jag grubblar på vad den innebär för mitt eget ”fall”?

För det är ju det jag blivit.

”Ett fall”.

Inte en människa.

Med vänliga hälsningar
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *