Den lilla människan Anna, 22 aug, ”Kvällens läge”…

”Kvällens läge”…

Jag är äntligen hemma efter en lång dag.
Jag är trött och känslig för tankarna går bara till hur jag ska klara va-situationen, jag är helt utmattad.
Tårarna rinner och jag ser knappt.
Tycker någon att det är trams eller larv så tyck bäst ni vill.
Såhär är min verklighet.
Och jag är medborgare och skattebetalare, jobbat sen unga år, typ 16-17.
Jag vill inte förlora mitt hem på dessa jävla (ursäkta) grunder.
Jag vill kunna fortsätta följa mina egenhändigt planterade träd sen 30år.
Jag vill bo kvar i det hus jag själv målat om flera gånger.
Jag vill fortsätta att varje vår rengöra det staket jag själv byggt.
Jag vill fortsätta strosa runt och titta på de stenrabatter som min farmor anlagt för hand på 1950-talet.
Jag vill kunna fortsätta att dra på mig stövlarna och inom 10 minuter kommit till den glänta i skogen jag som barn upptäckte.

Det finns ingenting mer som samhället har att erbjuda mig.
Jag har allt jag önskar.

Jag vill bara att man inte utsätter mig för detta avloppsvansinne som förmodligen kommer få mig att förlora mitt hem.

Så här får man inte göra.
Det är fel och omänskligt!

Hälsningar från en mycket desperat, trött, förtvivlad, arg och besviken liten människa som inte gör en fluga förnär och inte har några större krav på livet än trygghet i sitt hem/trädgård,mat på bordet, böcker i hyllan, blomkrukor på fönsterbrädan och få gå till sitt jobb varje dag.

Makthavare tar ifrån mig allt, förmodligen jobbet med i långa loppet för situationen kommer leda till sjukdom.

Klockan är 18.44 och jag måste sova ett tag efter all känslostorm.

”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *