Den lilla människan Anna, 13 aug,

”Morgonens utsikt”…

Varje morgon går jag upp klockan fem.
En snabb dusch, en frukost i förbifarten och sen iväg.
På bussen ser jag landskapet genom fönstret.
För varje år som går blir synen dystrare och dystrare.
Kalhyggen och ovårdade skogar som ser ut som man skulle behöva djungelverktyg för att ta sig igenom, vattendrag som blir mindre och mindre, samhällen som dör ut mer och mer.
I år är det dessutom en tragisk syn med massor av träd och buskar som inte klarat den dåliga tillgången på nederbörd och torkan.

Bilismen är det dock ingen nedgång på, den förökar sig som kaniner och bullret kan snart överrösta åskvädret.

Och varje morgon går mina tankar till VA-frågorna.
Jag sitter där och funderar på hur det kan bli såhär.
Jag försöker locka fram positiva tankar och tänker att det är inte möjligt att det här kan få fortsätta.

Det dröjer inte många minuter förrän de tankarna tar sin egen väg och försvinner igen.

För mig går inte att hålla fast vid dom.

Varför?

Jo för att det verkar inte finnas några tendenser från politiskt håll att vilja förändra detta.

För den lilla människan Anna tar de positiva tankarna armkrok med de stora orden från beslutsfattarna och far iväg långt, långt bort från hennes verklighet i en värld som inte tycks rymmas/existera i maktens korridorer.

Med vänlig hälsning
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *