Den lilla människan Anna, 2019-08-09, ”Det känns extremt märkligt”…

”Det känns extremt märkligt”…

Jag har kommit hem från en arbetsdag, varit borta runt 11 timmar och borde vara glad för att det är fredag och ledig helg framför mig.

Det är jag inte.

Jag är trött och har slitit hårt, grubblar på hur en så stark tro på beslutfattare och politiker kan raseras så snabbt som det gjort i mitt fall.
Jag tror att det beror på att det här gäller, som jag tjatat om, frågor som gäller grundläggande behov, för människan och för miljön.
Det är inga lyxproblem som berörs.
Dessutom verkar det inte finnas någon som helst ordning på hur saker sköts.
De uppsatta reglerna tycks bara vara en kuliss och ingen vill ta ansvar.

För många kockar om soppan gör soppan till slut osmaklig.
Vem tar ansvar för vad?
Vem tar ansvar för helheten?

Jag känner mig så blåst på min starka samhällstro.
Jag tror att för mig är det det värsta som kan hända.

Svårare än att gå igenom sjukdom och då jag var på gränsen att stryka med och dö.

Kan ni då förstå hur jag mår?

Jag och många andra kommer slängas ut ur våra hem och stugor.

Jag kommer att berövas på mitt underbara liv jag hade innan detta med VA drog igång.

Kan ni ta in det?

Och det går till på mycket otillfredsställande sätt.

Det är som att befinna sig mitt i en scen i en obehaglig film.

Det känns inte verkligt.

Med vänlig hälsning
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *