Den lilla människan Anna, 4 aug. ”Det gröna slottet”…

”Det gröna slottet”…

På långt håll såg det skimrande vackert ut, slottet som stog där med böljande blå vallgrav omkring sig.
De inneboende i slottet var så stolta över den gnistrande smaragdgröna fasaden, dess uppbyggnad av sten och tegel.

Utanför slottet, djupt inne i skogen, bodde folket som byggt denna, i slottsinvånarnas tycke, mycket genuina, stolta byggnad.

Medan arkitekten som ritat slottet firade med pompa och ståt tillsammans med designern som valt färg och material så satt folkets arbetsledare på håll och begrundande den gröna färgen.
Han och hans team undrade hur länge den gröna färgen skulle hålla i sig.
Han hade varnat designern för att färgvalet inte var hållbart och tillfredställande för dess syfte men han hade talat för döva öron och det vetkade som att det enda som gällde var det skimrande som lockade, inte hur länge den gröna färgen skulle hålla sig i förhållande till dess kontaktyta. Vädrets makter skulle också påskynda förloppet.
Dessutom skulle vattnet utanför i vallgraven sen få betala med sitt välmående när fasaden skulle komma att rasa ner i dess blåa livingivande vätska.

Kortsiktigt tänkande och förblindning av det som glänser skapar merjobb och kostnadsslöseri tänker arbetsledaren och tar sig för pannan.

Nåväl, inget han kan göra åt, inte han som bestämmer tänker han medan han styr sina steg mot sängen.
Bäst att sova.
Ny arbetsdag imorgon, lönen måste in för att ge föda på bordet och skatten måste betalas.

Solen hade gått ner men på slottet pågick festen fortfarande…

Snipp, snapp snut så var sagan slut…

”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *