Debattinlägg i flera tidningar av Roland Ekstrand/ Miljödomstolarnas ansvar

Miljödomstolarnas ansvar

I förra veckan avkunnade Mark och miljööverdomstolen en dom M 11835-18 som följer samma mönster som tidigare domar som behandlar enskilda avlopp. Domstolen påpekar att det ankommer på den som söker tillstånd för verksamhet att visa att hänsynsreglerna i miljöbalken 2 kap iakttas. Det är alltså verksamhetsutövaren som skall visa att anläggningen uppfyller relevanta krav för att verksamheten inte ska medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Mark och miljödomstolen hade i en tidigare dom slagit fast att den infiltrations anläggning som fastighetsägarna ansökt om att få bygga behövde inte någon extra borttagning av fosfor med en fosforfälla. Nyköping överklagade domen med hänvisning till att den lilla mängd fosfor (några hundratal gram per år) skulle återvinnas för att skapa kretslopp på fosfor, vilket ekonomiskt och miljömässigt inte är rimligt.

Mark och miljööverdomstolen som är sista instans i miljömål hänvisar till Nyköpings miljönämnds beslut ” I nämndens beslut anges att det är sandig morän på platsen för infiltrationsbädden men att det på flera platser i närområdet finns ytligt berg. Såväl nämnden som länsstyrelsen har bedömt att jorden därför sannolikt inte har någon större mäktighet. Fastighetsägarna har inte presenterat någon utredning som talar emot det antagandet. Bedömningen måste därför utgå från att på den nu aktuella platsen kan vara svår att få till en fungerande infiltration”.

Hur är det möjligt att i en dom utgå ifrån antaganden som inte finns dokumenterat. Hade domstolen begärt av fastighetsägaren att få en utredning som har kunnat lega till grund för domen så hade man givetvis fått den.

Men det allvarligaste är att ärendet börjar med att en miljöinspektör på delegation har uttalat sig om markförhållanden på platsen utan något faktaunderlag. Ärendet har sedan vandrat via nämnden, länsstyrelsen, Mark och miljödomstolen och Mark och miljööverdomstolen när man från början kunnat kräva ett markprov.

Domstolsprövningen av miljömål måste förändras så att den lokala miljönämnden blir skyldig att föra en dialog med fastighetsägarna och inte bara säga att är du inte nöjd så får du överklaga. I miljömål är det omvänd bevisföring vilket innebär att fastighetsägarna kan lägga fram vilka bevis som helst för sin sak men man blir i slutändan helt beroende av myndighetens egen tolkning. Den lokala miljönämnderna använder som slutligt påtryckningsmedel ansökan om ett vitesföreläggande och då kryper de flesta till korset och gör som miljönämnden säger för att inte riskera att få betala till ingen nytta.

Roland Ekstrand

Svensk Klimatcertifiering

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *