Den lilla människa Anna, 20 juni: Bakåt går tiden (om klimat/miljö/vatten); ”Jag lyckades”…

”Bakåt går tiden”…

(om klimat/miljö/vatten)

Lider så förbannat av tanken,
rätten till svordomar är min i en tid som denna,
frustrationen av att bara stå på sidan av och betrakta,
bakåt går tiden,
en framtidsvision,
som av begär och svaghet för stora applåder,
tappat fästet för komplexiteten i utförandet,
bråttom, bråttom,
klockan tickar,
femtioåtta,
femtiosju,
femtiosex,
samma öde vi försöker reparera,
större öde åt framtidens barn vi nu skapar,
stäng öron för applåder,
sänk hastighet,
klockans återkomst till verklighet,
en samstämmig kör,
ett byggnadsverk av många händer,
stora som små,
resultatet och målet är givet i utsatt tid.

”Den lilla människan Anna”

_________________________________________________________________________________

”Jag lyckades”…

Jag sitter i köket och tittar på hur det ser ut på gården.
Trädgården behöver mig och jag vill så gärna ut där.
Det är en så obehaglig känsla när man är en blek kopia av sig själv.
Man vill så hjärtat värker men när man rent praktiskt ska börja så hittar man inte glädjen/viljan.
Det är en läskig känsla att endast hitta glädje i korta stunder genom att endast se.
Jag som alltid haft rörelse och praktik som bränslet för lycka.
Jag funderar ibland på om det är mig det är fel på? Är jag för känslig?
Men hur kan det vara en fråga om känslighet när man utsätts för att kanske tvingas hemifrån?
Rösterna med den stora säcken med salt som skopas och slängs i mitt sår:
Ja men du släpper ut avlopp, har du inte råd att åtgärda så får du väl flytta.
Byt jobb då, eller arbeta mer så du kan betala som alla andra.
Har du inte sparat buffert så skyll dig själv.
Sluta gnäll, var inte så jävla bitter.

För mig kostar avloppshistorien mer än en halv årslön.
Och grunderna av utdömandet är ju tveksamma.
Och jag har lust att skrika ut mitt liv på gator och torg i ren vrede för att man med sina fördomar sänker mig utan att veta mitt livs historia och vilka tider jag gått igenom samhällsmässigt, yrkesmässigt och privat.

Men jag sluter mig och låser istället min dörr.
En vacker dag hoppas jag att allt finns i en bok.

Jag lyckades iaf ta hand om disk, tvätt och städ igår, en bråkdel av den lilla människan Annas normala dagsform.

”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *