Utvinning av fosfor genom torkning av avloppsslam

I dag är Sveriges jordbruk beroende av importerad fosfor. En ny Sifo-undersökning visar nu att nio av tio svenskar, 87 procent, anser att Sverige ska utvinna näringsämnet fosfor på egen hand genom avloppsslam.  

Läs också: Stort intresse för torkning av avloppsslam

https://www.processnet.se/article/view/649208/nio_av_tio_vill_atervinna_fosfor_ur_avloppsslam

Hälsningar

Per-Åke Sahlberg

En kommentar

  1. Även om 9 av 10 vill återvinna fosfor ur slamaska så återstår att visa att inte andra gifter såsom tungmetaller kommer med i återvinningen. Andra ämnen som är giftiga skall inte ut på jordbruksmark.

    Men har svenskarna, 9 av 10, också tagit ställning till att detta är en industriprocess där man först minskar vattenmängden, den som uppkommit genom att avloppsvatten som från början innehöll bajs och urin blandats med enorma mängder vatten från både dusch, handfat, toa, tvätt, men också med industriavlopp, med vägars avrinning mm. Därefter pressar man ur så mycket vatten som möjligt och leder till reningsverket där man försöker rena skitvätskan. Det ”nästan renade vattnet skickar man ut i de stora vattendragen. För att vara säker på att rening skett mäter man koncentration av fosfor, kväve, syrenedbrytande ämnen mm 100 m ut från utsläppet, dvs långt ut i fjärden, sjön, vattendraget eller havet. Om inte man överstiger gränsvärdena så anses vattnet renat! Det talas om att 85-95% av avloppet renas, en svensk va chef sa dessutom att när man sedan gör ren dammarna så under serviceperioden så renar man bara till 60-65%.

    Därefter torrkokar man bort vattnet med stor energiåtgång, t ex med el framställd med vattenkraft, solceller, kärnkraft och dansk importerad el gjord av stenkol, etc. När man sedan får det torrt så bränner man avloppsslammet, dvs bl a bajset och ur den mha av en industriprocess med mycket el och kemi får fram fosfor.
    Är detta en process som svenskarna tycker är lämplig. Javisst, för då kan vi fortsätta som tidigare med vattentoaletter och sedan tar någon annan hand om skiten. Avloppsslammet går idag till täckta deponier, till nedlagda gruvor där t ex stockholms avloppsslam dumpas.
    Klart att vi måste göra något åt detta, men då skall vi inte öka mängden som är knutna till detta system som redan har så mycket brister.

    Det är det man gör i Hälsingborg, där bygger man ett helt nytt bostadsområde med tanke på att ta hand om avloppsvattnet. Man använder toaletter som använder så lite vatten som möjligt mha vaccum. Sen tar man hand om BDT vattnet med infiltrationsbäddar. Vägarnas vatten låter man också infiltreras ner i marken. Likande vägprojekt pågår på flera ställen i Sverige.
    Andra storskaliga projekt är på gång i Norge, i Holland och i Kina. I utvecklingsländerna inser man att vår väg att lösa avloppsfrågan är inte rimlig så där söker man efter andra omhändertaganden.

    När nu landsbygdens folk skall anknytas till de centrala kommunala reningsverken, heter det att den mänskliga mängden fosfor uppgår till 13% av utsläppen just från landsbygden. Hur man lyckats med denna siffra är lite märklig, se denna länk som visar de totala fosforutsläppen, inkl antropogen/mänsklig påverkan. Som jag skrev så mäter man koncentrationen från KARV långt från utsläppspunkten.
    På landsbygden används i många fall infiltrationsbäddar och markbäddar. Där har man tagit prover direkt efter markbädden och sett att 50% av näringen finns kvar i lakvattnet. Då drar man slutsatsen att resterande övriga 50% ”hoppar” ut till vattendragen, oavsett hur långt bort ifrån vattnet det är. Det finns ju alltid vattenströmmar under jord som kan sägas att näringen leds vidare i, liksom i bäckar.

    Fosfor är ju ett grundämne, det finns 1,5% i oss människor för att bygga upp benstommen och tänderna, lite mindre i träd och buskar, de använder lignin som byggämne och det innehåller mindre mängd med fosfor. Spannmålen, morötterna, svinen vi äter etc bidrar till vårt behov av fosfor, kväve och andra byggstenar för att vi skall leva. När vi sitter på toa så återför vi denna näring till marken via mark och infiltrationsbäddar, torrdass, förbränningstoor mm. Samtidigt bryts smittämnen och läkemedelsrester ned, i de flesta fallen långt bättre men alltid minst lika bra som för de kommunala reningsverken (KARV), se denna länk. Processen har fungerat sedan bakterier och alger började utnyttja näringen. Det är någon miljard år sedan. Varför inte tro på de processerna. De är stabila, ej energibehövande eller kemikaliebehövande processer som fungerar även om vi skulle få kris eller krig i landet.

    Jag skrev tidigare bl a att en 7,5 kg säck med NPK som jag köper på en stormarknad för gödning av min trädgård motsvarade den mängd fosfor som kommer ut ifrån ett 1 personshushålls enskilda avlopp med trekammarbrunn och markeller infiltraion/markbädd. Detta just efter 50% rening. Siffrorna om fosforutsläpp är tagna från SMED.
    Vill jag göda 500 kvm gräsmatta skall jag använda 7 säckar under säsongen och så köper jag ytterligare några (2) säckar för rabatterna.
    Slutsatsen är att om jag sprider 7+2 säckar NPK gödsel på gräsmattan, och det bör jag göra när det regnar, så är det ingen fara för fosforutsläppen i sjön, de tas om hand om av marken. Däremot om jag tar 1 säck och häller ner den i toan så kommer dess innehåll inte att tas hand om av marken utan rinner direkt ut i sjön enl HAV. Märkligt!

    Grundämnet fosfor, är oberoende av om det kommer från en människa, hundar, älgar eller ruttna morötter. Bonden vet detta, han köper ca 50 kg fosfor per hektar jord och sprider på åkern. Dock säger ekobönderna att denna näring är för ensidig, det behövs olika typer av mikroämnen, närsalter mm ochså och därför gödslar man med naturgödsel, dvs avföringen från grisar, kor mm.
    En del av den näringen som bonden sprider ut på åkrarna rinner ut i vattendragen, även om vi gjort invallningar för att hindra utsläppen. Staten tycker dock att det blev för dyrt med att ge bidrag till bönderna, så man har slopat bidragen till invallningar, och då plogar bonden upp markerna närmare diket och sjön. Mera näring kommer därmed ut i våra sjöar och hav.

    Många hus på landsbygden har en separat septiktank för wc avloppet. Den töms mha slamsugsbil och innehållet töms sedan ut i reningsverkens bassänger och blandas med annat vatten, så att slammet blir giftigt.
    Hur vore det om vi började i den änden i stället och tog hand om septiktankarnas skit. Det gör man i Södertälje, Trosa, Uddevalla m fl orter. För att få mindre mängd vatten att hantera, man vill ju inte tillgripa en urpressning av vattnet och torrkokning som kräver en massa onödig energi, utan man använder mycket snålspolande toaletter eller vaccumsystem. Den som åkt tåg, båt eller flugit vet vad som menas. Bra system finns som är tysta.
    Likaså finns ju torrdasset vars avfall grävs ner eller får förmultna i en kompost. Fungerar för fritidshus och med hyggligt avstånd till grannens dricksvattenbrunn. Dessa torrdass finns också i flera varianter i mer utvecklade former, som det norska snurredasset, eller för permanentbruk där septiktankar delvis fylls med torv. Många andra lösningar finns också. Dessa lösningar ger möjligheter till ett kretslopp av näringen utan att mängder med energi krävs för torrkokningen, inte heller kemikalier för fällning av slammet, t ex Al eller Fe oxider som binder näringen mycket hårt till sig så att bara 10% av näringen är möjlig att erhålla vid gödsling, resten är bunden. Dessutom återvinns inte bara fosfor utan en mängd andra ämnen också. Det är det som är kretslopp.

    Men låt landsbygden vara, de systemen med markbäddar och infiltrationer bör finnas kvar, de som har septiktankar är lätta ansluta till ett system för att få en samlad kompostering av. För de med torrdass så får fastighetsägare och kommuner diskutera sig fram till återvinning i ett hörn i trädgården eller att slammet går till samma typ av uppsamling som för septiktankarna.
    En annan problemlösare är minireningsverken. Visserligen som en minifabrik likt för KARV, men utsläppen är till mindre diken eller i infiltrationer, och inte direkt ut till vattendragen. En kubikmeter jord bryter ner och fångar lika bra som en kubikkilometer vatten, så även om minireningsverket missar i service så blir inte katastrofen total, det blir den för de storskaliga systemen om de inte fungerar, då förstör vi våra vattendrag och sjöar och därmed dricksvattenförsörjningen.

    9 av 10 svenska vill se en fosforutvinning ur avloppsslammet. Bra, det är bara att tycka till utan fakta och politikerna kan få rösta om vad de önskar. Samhället förirrar sig ännu längre bort från uthållighet och blir mer och mer sårbart.

    Bilägger en länk till ett dokument jag skrev till MP i Köping angånde att våra fritidshusområden skall ingå i ett verksamhetsområde för vatten och avloppsförsörjning. Där är faktaunderlaget undermåligt, verkligen undermåligt, och förvaltning och politiker gömmer sig och svara inte på frågor. Successivt har framkommit att anledningen till verksamhetsområdet har inget med miljö eller hälsa att göra, utan enbart om att områdena är sjönära och attraktiva. Därför vill man ha en permanentbebyggelse där istället för nuvarande 235 fritidshus, varav 40 hus är bebodda året runt. Kostnaderna för varje fastighet kommer att uppgå till ca en halv miljon kronor, vilket tvingar mängder med ägare att fly från området för att inte deras ekonomi skall haverera. Politikerna har röstat ja för projektet, men inget underlag är presenterat inför omröstningen i kommunstyrelse, arbetsutskott eller fullmäktige. Dock är det sagt att vi som förorenare skall stå för samtliga kostnader. Det är högst osannolikt att vi i slutänden blev

    /Anders Segerberg
    Webredaktör

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *