Infiltrations och markbäddar, fosforutsläpp, skyddsnivåer, läckande va system i städerna

Hej!

(Kommentarer av Lars Hylander av nedanstående mail av Anders Segerberg till Ulf Svensson ang en artikel i SVD)

I tillägg till humanrelaterat P från läckande avloppsledningar som Anders beskriver nedan så läcker P från avloppsverkens slam som används för att täcka deponier, vägslänter och andra grönområden. Denna P anges som diffusa utsläpp, där lantbruket anses vara största källan och enskilda avlopp anses vara ett stort bidrag. Däremot har jag aldrig sett att man påpekat P-läckage från reningsverkens slam som används för täckning.

Det är språkförbistring vad gäller termerna infiltration, infiltrationsbädd och markbädd.

Med infiltration avses att vatten tränger in t ex i mark eller prefabricerade element, ofta av plastmaterial.

Spillvattnet sprids i ett marklager (platsens morän eller ditkörd sand) eller i prefabricerade element med hjälp av spridarledningar vid både infiltrationsbädd och markbädd. Om marken är tät (lera, berg) eller om man installerar en vattentät ”botten” på markbädden så samlas infiltrerat vatten upp och leds till ett utloppsrör. Detta är en markbädd på fackspråk medan en infiltrationsbädd inte har något utloppsrör. Om grundvattnet riskerar att förorenas t ex pga kort vertikalt avstånd mellan spridarledningar och grundvattenytan så installerar man en vattentät ”botten” på markbädden. I övriga markbäddar infiltrerar vattnet till viss del marken under markbädden. Det är med andra ord en gradvis övergång mellan en markbädd med tät botten till en ren infiltrationsbädd. Markens lerhalt bestämmer till stor del hur mycket vatten som infiltrerar under en markbädd samt markens hydrologiska förhållanden som styrs av väder o årstid.

För markbäddar vägrar HaV att beakta retention i mark  utanför den anlagda markbädden. Jag tror (rätta mig om jag har fel) att HaV beaktar markretention till 70% i infiltrationsbäddar, dock inte till 90% som enligt nuvarande lagstiftning krävs vid hög skyddsnivå.  HaV har föreslagit att skyddsnivån ska ändras till 50%  men fick inte gehör för det hos Miljödepartementet. Kommunala reningsverk  kan i snitt räkna med 90% avskiljning av P (95% i verket vid normal drift, ner till några få procent vid bräddning). Till detta borde läggas P som läcker från slam som används för vägslänter, grönytor etc. Detta görs inte. Alltså uppfyller KARV knappast hög skyddsnivå, trots att de alltid släpper ut det behandlade spillvattnet där hög skyddsnivå krävs.

En del kommunkontor är ändå striktare än HaV och kräver bl a hög skyddsnivå i hela sin kommun. Detta saknar stöd i lagen eftersom det krävs en individuell bedömning för hög skyddsnivå​.

En annan sak som både HaV och miljökontoren hanterar fel är bedömning av ekonomisk rimlighet t ex för extra P-avskiljning. Det är inte ekonomiskt rimligt med tusentals kr/kg avskiljt P. (När det gäller KARV beaktas däremot ekonomisk rimlighet och anges som skäl för att inte bygga bort bräddning).

Extra P-avskiljning kan sätta igen markbädd och infiltrationsanläggning om fosforn avlägsnas/fälls före anläggningen, viket är enda möjligheten i en  infiltrationsanläggning , som ju saknar utloppsrör. Tillkommer belastning av CO2 och resursförbrukning för marginella mängder avkskiljd P.

Notera att modellerna som bygger på enskilda avloppens bidrag till P i ytvatten SAKNAR UPPMÄTTA VÄRDEN från enskilda avloppen. Siffrorna baseras på beräkningar.

Lars

_________________________________________________________________________________

Hej

Det stämmer det som Lasse skriver. Efter 2005 blev det förbjudet att deponera KARV-slam.  Då började man istället lägga slammet ovanpå tippen, som sk växtbädd ( slam blandat med tex aska och sand. Jag ser i våra jobb med tippar att fosforhalterna från vatten som rinner av täckta ytor ofta har väsentligt högre fosforhalt än själva lakvattnet. I ett fall upptäckte vi att medelhalt  i ytavrinnande vatten var flera mg/l vilket på årsbasis gav ett läckage om 400 kg! Alltså motsvarande direktutsläpp från 400 hushåll utan rening!

 I detta fall leds både ytavrinnande vatten lakvatten till reningsverk där fosfor avskiljs till nytt slam som läggs på deponi, ett märkligt kretslopp som våra stuprörstänkande myndigheter skapat.

Peter

___________________________________________________________________________

Ulf
Små avlopp är inte bara en och samma typ- infiltrationsbäddar, förbränningstoaletter, torrdass, stora mulltioor, septiktankar me och utan  bdt infiltration är olika lösningar på problemet.
Rätt skött och rätt placerat ger detta inget problem.
En infiltrationsbädd anses av HaV enbart bestå av volymen av just den sandmassa man lagt under några infitrationsrör, inte marken runt om.
Tror att genom att säga att alla avlopp består av infiltrationsbäddar  så får de orimliga siffrorna på att 10 (15)% av fosforutslppen från människor sker från landsbygdens toaletter, och av någon anledningen sker mest utsläpp i fritidshusområden närmast storstäderna. Trots att de bara används några få veckor till några månader per år.
Man talar om human fosfor, mig veterligen är fosfor ett grundämne som inte går att skilja på om man fått det från mänsklig skit eller om det är hushållskomposten eller träd och blommor som gett den ifrån sig i kretsloppet med naturen.
För köpings del så skickas 1000 kg fosfor rakt ut i Mälararen rakt ut från reningsverket. Dessutom breddar reningsverket 100 kg fosfor då helt orenat avloppsvatten rinner rakt ut i sjön. I dessa bräddningar kommer även bakterier, virus, läkemedel, plastpartiklar, gummirester och annan skit från vägen såsom tungmetaller. En kraftigt giftig soppa.
Förutom från reningsverket så bräddar 15 andra pumpstationer vid snösmlätning och stora regnväder- sommarens åskväder efter att vägarna samlat på sig massor med skit.
Städernas va system läcker, 25% för dricksvattnet. Enbart 0,6% för avloppen. Troligen ligger avloppssiffran betydligt högre säg 5%.
de 0,6% läckage från avloppsledningarna under marken står för 70 kg fosfor, räknat på den totoala volymen av avloppsvattnet. Om det är 6% så innebär det 700 kg fosfor som läcker rakt ut i marken.
Ledningarna är sämst i stadens äldre delar. Den äldsta stadsdelen ligger vid vattendrag och kustkanter, där läcker det mest. Ledningarna är inte lagda i en markbädd, lite sand i botten och över för att inte knäcka ledningarna, men ingen luftningsbädd etc. Ledningarna är dragna genom alla typer av mark, t ex våtmarker. Ibland kommer hlften av vattnet fram, ibland dubbel mängd mot vad man trodde.
Ifall inte markretentionen accepteras för infiltrationsbäddar, varför gör man inte skyndsamt något åt de stora läckagen från  avloppsledningarna. Där finns de stora mängderna av humant fosfor.
Sett på alla utsläpp av fosfor i Köping- som totalt står för 20 000 kg, så står 235 fastigheter för 20 kg.
Per fastighet är detta någon liter NPK gödsel, som man lätt sprider i rabbatten när man är igån gmed vårgödslingen på egna villatomten.
/Anders

En kommentar

  1. Tack Lars

    Det är symptomatiskt att vi inte får en rättvisande diagnos från (tyvärr både ’Svenskt Vatten’ och relaterade institutioner som IVL samt kommuner som vill slippa översynen och hoppas på att allt ansvar ska tas avloppsindustrin. Det är dessa intresseorganisationer som har profilerat sig som pseudo-myndigheter med försök att se neutrala ut men är långt ifrån det. Att Svenskt Vatten (tidigare (Vatten och Avloppsverksföreningen) gör sitt jobb att expandera marknaden för industriellt vatten och avlopp (som de på inrådan av deras PR företag Burson & Marstellar ändrade så att ”avlopp” försvann och plötsligt låter allt mycket renare!). Men låt oss inte luras att tro att deras verksamhet blivit mindre ’smutsigt’.

    Det behövs en motvikt till deras beskrivning av vad som är bra och dåligt. Avloppen är fortfarande enligt non-profit organisationen Oceana det som utan jämförelse (med jordbruk och urlakning) de som tillför haven det största mängderna föroreningar av alla olika slag, i synnerhet växtnäring som skulle behövts i jordbruket om den var ren och förutsägbart ofarlig … växtnäring som jordbruket skulle behöva men som av olika skäl är behäftad med oförutsägbara gifter och flockningskemikalier som gör P i praktiken otillgängliga för grödor. Åter igen ger inte Svenskt [Avlopps]Vatten några tipps om hur det skulle kunna lösas för det skulle ifrågasätta hela avloppsidéen … nämligen att avloppet ska kunna ta hand om allt som hälls ner i nätverket på ett meningsfullt sätt.

    Carl Lindström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *