Det finns en generell brist på kunskap om miljöpåverkan av små avlopp.

Facebooksidan Avloppsbedrägeriet

I en studie och examensarbete i Biologi och miljövetenskap vid Sveriges Lantbruksuniversitet och genom intervjuer av representanter från kommuner som SLU gjorde 2018 kring enskilda avlopp. visar resultatet att det finns en generell brist på kunskap rörande hur stor miljöpåverkan enskilda avlopp har vilket medför att de krav som ställs riskerar att inte vara tillräckligt underbyggda.

Små avlopp, enskilda avlopp, små avloppsanläggningar eller små avloppsanordningar. Det finns ingen lagstadgad definition av vad begreppen innebär men de används i olika sammanhang för att beskriva någon form av småskalig anordning för rening av avloppsvatten. definitionen bygger i stället på vilken myndighet som ansvarar för tillsyn och hanterar tillstånd för avloppsanläggningen. Enligt miljöbalken går gränsen för små avlopp vid 200 personekvivalenter, härefter förkortat pe.
Pe är ett mått på den genomsnittliga mängden föroreningar i avloppsvatten som en person ger upphov till under ett dygn, begreppet enskilda avlopp används avseende avloppsanläggningar som ligger utanför kommunalt VA-område och som behandlar avlopp från ett eller en grupp av hushåll upp till 200 pe.

I dagsläget finns inga exakta siffror på hur många enskilda avlopp som förekommer i Sverige. Baserat på enkätsvar från 245 av Sveriges totalt 290 kommuner uppgick antalet enskilda avlopp med ansluten WC till 625 000 Enligt uppgifter från Statistiska centralbyrån samma år fanns drygt 694 000 småhusfastigheter med enskilt avlopp med WC
baserat på fastighetstaxeringen (SCB 2015). Några nyare siffror finns inte att tillgå i dagsläget utifrån dessa källor är det rimligt att anta att antalet enskilda avlopp med ansluten WC i Sverige idag borde antas ligga runt 690 000.

Enligt Naturvårdsverket (2008) beräknas fosforutsläppen från enskilda avlopp stå för omkring 10–20 % av de totala antropogena fosforutsläppen i Sverige. Andra menar på att en betydande del av den fosfor som släpps ut från ett enskilt avlopp kan tas upp i markens ekosystem och därför aldrig når en vattenrecipient (Ridder-stolpe & Hylander 2017).

Det har konstaterats att kommunala avloppsreningsverk inte klarar av att rena all mikroplast från det inkommande avloppsvattnet, men än så länge har inga studier gjorts specifikt på mikroplaster från enskilda avlopp (Svenskt Vatten 2016; Mag-nusson et al. 2016).

När det gäller utsläpp från enskilda avlopp är kväve i de flesta fall inte ens en betydande källa till de totala antropogena utsläppen i Östersjön i jämförelse med kväveutsläpp från jord och skogsbruk, industrier samt kommunala avloppsreningsverk Däremot kan utsläpp av kväve i marken vara problematiskt ur hälsoskyddssynpunkt eftersom höga halter av nitrat, nitrit och ammonium i grundvattnet kan vara skadligt för människan. Det har dock inte påvisats att så pass höga utsläppshalter förekommer från enskilda avloppsanläggningar i Sverige att det skulle finnas någon risk för påverkan på människors hälsa (Palm et al. 2012).

Från HaV:s rapport 2016:12 står enskilda avlopp för 17% av fosforutsläppen och det kommunala för 22% och i modellen används samma beräkningsunderlag för både kommunalt och enskilda avlopp gällande Pe tal, och här räknas inte heller in markretention,
Den mängd organiska substanser som en person ger upphov till per dag enligt beräkningsmodell pe/d, är proportionerlig till övriga föroreningar som fosfor och kväve. Därför mäts mängden organiska substanser i vatten under en mätperiod på 7 dygn (BOD7) för att ge ett mått på antalet personekvivalenter. I Sverige definieras en personekvivalent (pe) som en BOD7-belastning av 70 gram per dygn. Man utgår från att det normalt sett kommer in ca 250-300 liter /pe,d till avloppsreningsverken runt om i Sverige per dag och person. Uppgifter som även går att läsa i HoVs rapport.

Och som ägare till eget enskilt avloppssystem kan jag bara konstatera att både jag och min fru tillsammans ligger långt under dessa värden gällande både beräknad utsläppsmängd och volym per dag och år för endast en personekvivalent, där vi inte heller då räknat in markretentionen.

Vidare redovisas utsläppsvolymer från jordbruket som visar på utsläpp av kväve och fosfor på 400 procent högre värden än enskilda avlopp. Kommunala reningsverk släpper ut 40 procent mer fosfor än enskilda avlopp.

Det finns heller ingen konsensus om exakt hur mycket fosfor som kan släppas ut från enskilda avlopp utan att det leder till problem. Den lokala belastningen från ett enskilt avlopp beror nämligen på flera olika faktorer.
Enligt belastningsberäkningar som utförts av SMED släpps årligen 295 ton fosfor och 3 066 ton kväve ut från enskilda avlopp i Sverige. Beräkningarna är dock förknippade med stora osäkerheter som bland annat beror på att det inte finns några koordinater för de enskilda avloppen, utan enbart uppgifter om ungefärligt antal anläggningar inom respektive område, vilket gör att man inte heller kan inkludera avståndet till närmaste vattendrag i beräkningarna. Beräkningsmodellen som används tar heller inte hänsyn till markretentionen.

Markretention eller självrening, omfattar flertalet naturliga processer som omvandlar utsläppta näringsämnen som exempelvis fosfor till en form som inte är vattentillgänglig
Det är alltså en mängd geologiska och hydrologiska faktorer som påverkar retentionspotentialen inom ett visst område

Enligt Ridderstolpe & Hylander (2017) har olika studier som genomförts gett spridda resultat där fosforreduktionen har varierat mellan 0-100 %.
Utifrån de resultat som Ridderstolpe & Hylander (2017) fick i sin studie menar de att markretentionen sannolikt är betydande och att de enskilda avloppens betydelse för över-
gödningsproblemen är överskattad i de nationella belastningsberäkningarna.
Förekomsten av olika sjukdomsframkallande ämnen är sannolikt också högre i kommunala avloppsreningsverk jämfört med enskilda avloppsanläggningar När det gäller större reningsverk är utsläpp av läkemedelsrester ett välkänt problem som har studerats i flera olika projekt.

Bäst studerat är påverkan av syntetiskt östrogen på vattenlevande ryggradsdjur som exempelvis fisk och groddjur. Syntetiskt östrogen finns i nästan alla kombinerade p-piller och utsläpp av syntetiskt östrogen i vattnet har visat sig leda till nedsatt fertilitet hos bland annat fisk (Larsson & Lööf 2014).
Det råder brist på kunskap om hur de ämnen som ingår i läkemedel påverkar miljön (Naturvårdsverket 2017a). Framförallt behövs mer kunskap om den så kal-
lade cocktaileffekten.

Svenska Miljöinstitutet genomförde ett projekt i samarbete med Södertälje kommun där de bland annat studerade hur effektiv reningen av olika typer av läkemedelsrester var i
enskilda avloppsanläggningar. Resultaten visar tydligt att enskilda avlopp generellt sett hade en bättre genomsnittlig reningsgrad av de studerade ämnena i jämförelse med
fyra stora svenska reningsverk.

Det finns heller ingen samlad lagstiftning som specifikt rör enskilda avlopp utan de regler som finns förekommer i olika lagar och förordningar. Som i stort uppkommit och är baserade på reglering och kring erfarenheter kring kommunala reningsverk och storstadsproblem, där det oftast finns allt för lite med eller inga tillgångar alls till grönområden. Där kommunernas ansvar angående översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser hur mark och vattenanvändning ska utvecklas i kommunen, så som lokala miljömål, nationella, regionala och även EU:s ramdirektiv för vatten, som syftar till att skydda och förbättra kvaliteten på alla vattendrag inom EU (EUR-Lex 2017) , som införlivades i svensk lagstiftning år 2004 genom vattenförvaltnings-förordningen (SFS 2004:660).

Sverige delas sedan dess in i fem olika vattendistrikt och arbetet med vattenförvaltning sker i cykler om sex år där en ny åtgärdsplan tas fram vart sjätte år. Som en del i arbetet med att förbättra vattendragens status ingår att minska utsläpp från enskilda avlopp. Kommunerna har ålagts ett tillsynsuppdrag, för att bidra till att miljökvalitetsmålen nås och till att fler brott mot miljöbalken kan upptäckas och utredas. Där kostnaden för tillsynen ska tas ut från respektive kontrollobjekt.
Länsstyrelserna ska också ges större befogenheter att ställa krav på kommuner som missköter sitt tillsynsuppdrag till exempel genom möjligheten att besluta om föreläggande.

Tillsynsprocessen är nu i full gång ute bland kommunerna, resurser i form av tid, pengar och arbetskraft är en bristvara och det är en utmaning att få tillräckliga resurser till miljökontoren. Taxa och avgifter för tillsynsarbetet skiljer sig åt mellan olika kommuner. Tar kommunen mer betalt innebär detta mer resurser men det är inte alltid så populärt i och med att det i slutändan drabbar privatpersoner. En annan aspekt av den ekonomiska utmaningen är de fall där fastighetsägaren inte har råd att åtgärda sitt avlopp, vilket kan leda till ett beslut om förbud av utsläpp av avloppsvatten. Som exempel kan nämnas att vitesbeloppet ligger på 50 000 kr per avloppsanläggning i Nyköpings kommun

Det finns en problematik i att göra likvärdiga bedömningar såväl mellan olika kommuner som på regional och nationell nivå, samtidigt som varje ärende ska ha en enskild bedömning. Det som är tillåtet i en kommun är inte tillåtet i en annan. Det finns olika typer av allmänna råd och vägledningar. Men det är upp till varje kommun att hitta sitt eget arbetssätt och komma fram till vilka krav som där ska ställas t.ex. vilka områden som räknas som hög skyddsnivå etc.

Det har även visat sig att handlingar om enskilda avloppsanläggningar som inte är införda i kommunens digitala diarium utan enbart finns i pappersarkiv har slarvats bort, eller så har det förväxlats uppgifter som sedan har överförs och som numera ska finnas i datasystemen, som inte längre överensstämmer med verkligheten. Eller helt enkelt att uppgifter försvinner helt vid byte av datasystem, vilket så klart skapar olägenheter för den enskilde.

Det är upp till varje miljöinspektör att göra en individuell bedömning i varje enskilt fall.
Hur bedömer man om en gammal anläggning med tillstånd fortfarande fungerar som avsett? När det gäller äldre anläggningar fanns det förr inga krav på att det skulle finnas luftningsrör i markbädden, vilket gör att det idag kan vara svårt att bedöma om det verkligen ligger en bädd efter slamavskiljaren. Även om tillstånd finns för anläggningen finns det ibland inget säkert sätt att veta att alla delar genomfördes vid anläggandet, eftersom det även förr inte var ovanligt att det inte gjordes slutbesiktning och därför saknas dokumentation av en eller annan anledning. Ska alla dessa anläggningar dömas ut? Hos mig kom inspektör med en ritning över en kolonistuga med tillhörande stenkista och med samma fastighetsbeteckning, trots att det är en stor gård med totalt 9 st byggnader. Vilket samtidigt visar ytterligare på hur det fungerar i praktiken, då denne lätt skulle kunnat ha besparat sig denna resa och de hot om vite jag tidigare blev tillsänt mig.
/Michael Richter

Fotobeskrivning saknas.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *