Studier i norra USA och Canada stöder slutsatserna i retentionsrapporten att fosfor fastnar i mark.

ScopeNewsletter 2006.

Här finns sammanställningar från över tjugo tunga referenser som bekräftar slutsatsen i retentionsrapporten, nämligen att fosfor fastnar i mark och att endast en liten del av tillförd fosfor till anläggning i normalfallet når ytvatten.  Många av de refererade studierna har utförts i Kanada eller norra USA, dvs i klimat och naturgeografiska förhållanden som liknar det vi har i Sverige. Bland uppföljda anläggningar finns sådana som varit i drift i flera decennier.  Även om man kan ställa sig frågor kring detaljer kring de refererade studierna, så ger de ändå sammantaget ett mycket starkt stöd för att de enskilda avloppen generellt har liten påverkan på näringstillståndet i våra sjöar och vattendrag.

 

Översättning till svenska av sammandraget till forskarrapporten sid 5:

”Det framgår att fosforpåverkan ifrån trekammarbrunnar med efterföljande infiltration är små, eftersom mycket av fosforn lagras i slammet och återstoden bibehålls i jorden omedelbart runt den efterföljande avloppsinfiltrationen. Återstoden utgör en mycket låg fosforandel där endast (<1%) av fosforn når ytvatten. Endast i områden med kalkrik sandjord där slamavskiljaren har placerats närmre än 10 m ifrån recipient så kan högre utsläpp än (<1%) befaras.”

 

En kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *