I morgon tillsätts en utredning om hur förbudet ska utformas. Det blir den fjärde slamutredningen, men den här gången är det annorlunda, säger miljöminister Karolina Skog (MP).

– Detta är inte, som tidigare, en utredning som ska titta på fördelar och nackdelar eller överväga. Utan vi sätter ner foten och säger att vi vill se ett förbud mot slamspridning och behöver en utredning helt enkelt, för att få fram en lagtext. För nu är det skarpt läge.

Slammet från reningsverken innehåller inte bara en massa fosfor, något som landets jordbrukare gärna återför till åkrarna. Där finns även tungmetaller som kadmium och bly, men också mikroplaster och andra miljöförstörande ämnen.

Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, har vid flera tillfällen de senaste decennierna uppmanat sina medlemmar att inte sprida slammet på åkrarna, och i dag är det bara 30 procent av avfallsslammet från reningsverken som används som sådan gödsel. I stället används det till att täcka gamla soptippar med. När de är täckta återstår bara att låta slammet, som ingen vill ha, växa till höga berg.

Så här sa Jan Eksvärd, som arbetar med kretsloppsfrågor hos LRF, när slamproblemet togs upp i Vetenskapsradions miljöprogram Klotet i maj.

– Marknaden att sprida slam är mättad. När det gäller att sprida slam på jordbruk, så tror jag att vi kommit till vägs ände.

Det finns nya metoder för att återvinna fosfor ur slammet, som används i flera andra europeiska länder. Bland annat genom att bränna slammet och sedan utvinna fosfor ur askan.

Utredarens andra uppgift blir att visa på vilka metoder som kan vara aktuella vid olika reningsverk i Sverige. Och miljöministern är optimistisk inför denna möjlighet att minska importberoendet av fosfor.

– Utredaren ska ta fram ett förslag på krav på återföring av fosfor. Målet ska ju vara 100 procent, men man behöver titta på tekniska begränsningar. Hur mycket fosfor är det möjligt att återföra?

Birgitta Johansson
birgitta.johansson@sverigesradio.se