Det har väckt uppseende att LRF inte stöder en utveckling där man skiljer växtnäringen i avloppet från alla gifter och annat riskabelt avfall. I tidningen Land Lantbruk finns en artikel där en tjänsteman hos LRF tar avstånd från den miljöpolicy som LRF:s styrelse efter noggrant övervägande antagit den 1 mars 2017.
Vi väntar att LRF snabbt går tillbaka till sin tidigare ansvarsfulla policy.
Se artikeln i Land Lantbruk samt kommentarer:LRF kritiska till stopp mot slamspridning
Hälsar
Gunnar Lindgren
Starrkärr 210, 446 95 Älvängen
070-5679054
gunnar.lindgren.mail@telia.com
Med förvåning läste jag Jan Eksvärds pläderande i senaste Land för att inte acceptera slamstopp. Det förvånar mig speciellt eftersom jag de senaste veckorna haft mejl och telefondiskussioner med Jan och påtalat att jordbruket MÅSTE gå i bräschen för ett slamstopp för att kunna leva upp till sin vision om säkra livsmedel från svenskt jordbruk. Att i detta läge motarbeta regeringens förslag SAMT även gå emot LRF:s policy från 2017 är både beklagligt och förvånansvärt.
Jans fokus på en del giftiga tungmetaller och totalt förbiseende av alla POP:s t ex dioxiner och PCB är ologiskt. Som Gunnar också framför så bör LRF stötta regeringen i en oberoende utredning där ”alla” frågor belyses istället för att lämna kritik över att ”utredningen borde se över vilka metallhalter som ska vara acceptabla i slammet” och klaga över alltför kort övergångstid (20 år).
Frågan har ju uppmärksammats under dubbelt så lång tid (agronomstudenterna bjöd in Gunnar till Ultuna på 1980-talet), men vi har inte kommit speciellt långt eftersom inga bindande krav förekommit annat än en långsam sänkning av metallhalter enligt REVAC-certifiering.
Hur är det med för och nackdelar med Per-Olof Sahlbergs metod med utvinning av P ur askan efter förbränning? Personligen undrar jag om inte Compostera-toaletter är bättre?
Jag inkluderar även Anders i diskussionen eftersom slamberget tydligt visar att tvångsanslutning av små avlopp till KARV är en stor miljöbelastning.
Mvh!
Lars Hylander
Webreddaktörens kommentar:
Bra att påminna om att det finns starka motsatta intressen också. Kommunerna behöver de rösterna för att få fortsätta förgifta åkrarna.
Egentligen är ju frågan väldigt enkel. Skall ekonomiska intressen förgifta åkrarna med reningsverksslam och förstöra för kommande generationer, eller skall vi det inte.
Anders S.
Mailkonversation mellan Lars och Gunnar.:
Lars.
För min del så undrar jag lite lekmannamässigt, hur man gör för att avskilja P ur aska, som är kontaminerad med bl a tungmetaller. Verkar svårt att kunna göra utan att hela kemilådan återigen kommer fram. Och då är väl inte P rent!
Gunnar
Lars
Visst kan man utvinna ren P med kemisk extraktion, men det är mycket resurskrävande. Pyrolys till biokol är mindre resurskrävande men ger dålig tillgänglighet av P till växterna samt lämnar de flesta giftiga tungmetallerna kvar i biokolet, undantaget kvicksilver som sticker ut genom skorstenen om man inte har dyr rening. Tungmetallerna blir mindre tillgängliga än i rötslam. Sahlbergs teknik känner jag inte till men jag begriper inte varför den inte används om den är så enkel som han ger sken av.
Lars