Funderingar på Anders Grönwalls utredning. Har rättsväsendet rätt att kräva tvångsanslutning?

Rättsväsendet väger olika intressen mot varandra. Intresset av att tvångsansluta fastigheter till de kommunala VA-systemen står mot intresset av att inte bli tvångsansluten och ordna VA-frågan på annat sätt.

Vilka intressen och motiv finns för tvångsanslutning och vilka finns däremot?
Tvångsanslutning brukar officiellt motiveras med den är bra för miljö och hälsa.
I ”Vägar till hållbara vattentjänster”, Betänkande avUtredningen om hållbara vattentjänster, Stockholm 2018, står det att läsa på sidan 13. ”För att vara ekologiskt hållbar ska hanteringen av spillvatten inte leda till övergödning och inte till spridning av kemikalier och smittämnen. Övergödning beror på näringsämnena fosfor och kväve som är två av naturens viktigaste byggstenar. Människan har allvarligt rubbat de naturliga kretsloppen för kväve och fosfor. Att de inte kommer i kretslopp utan hamnar i sjöar, vattendrag och hav är inte långsiktigt hållbart.”
Om det är sant, att de kommunala avloppsreningsverken renar avloppsvattnet, avhjälper rubbningarna av de naturliga kretsloppen och gynnar den ekologiska uthålligheten, torde detta vara ett starkt argument för tvångsanslutning.
 Om det förhåller sig tvärtom, att de kommunala avloppsreningsverken inte renar i egentlig mening och dessutom försämrar den ekologiska hållbarheten, torde detta vara ett starkt argument emot, inte bara tvångsanslutning, utan  också mot de kommunala avloppsreningsverken som sådana och deras sätt att fungera.
Därför är det angeläget att frågan om de kommunala avloppsreningsverken inverkan på miljön och dennas ekologiska uthållighet klarläggas, innan man tar ställning till om någonting över huvud taget skall anslutas till dem.
Som jag förstår saken är de kommunala avloppsreningsverken miljöskadliga, dels därför att de inte i egentlig mening renar avloppsvattnet och dels därför att de hindrar den resursförnyelse i livsmiljön, som skulle äga rum, om de kommunala avloppsreningsverken inte funnes.
Jämför: ”Naturvård eller naturmord”, Forskning och framsteg, 1972, nr 2 sid 3.  https://exergiakademin.se/Naturvard-Naturmord.pdf
Mera om detta finns att läsa på min hemsida:  http://www.sdelin.se
Staffan Delin

4 kommentarer

  1. Du behöver inte övertyga mig om att de kommunala avloppsreningsverken skadar livsmiljöns livsuppehållande förmåga. Problemet är att en stor majoritet av befolkningen har låtit sig förledas av den politiska propagandan om att miljön blir bättre med dessa reningsverk än utan dem.
    Det har ju investerats många miljarder av skattebetalarnas pengar för att bygga och driva dem. Vad händer om och när väljarna får klart för sig hur dessa reningsverk egentligen fungerar och hur de påverkar livsmiljön och dennas livsuppehållande förmåga?

    I den politiska propagandan har ju miljövården och inte minst avloppsreningsverken, hyllats som föredömliga och som ”spjutspetsteknologi”.
    Vad händer om detta avslöjas som svindleri? Hur går det med människors framtidstro och utvecklingsoptimism? Hur går det med teknikoptimismen? Vad händer med förtroendet för politiker och myndigheter?
    Stefan Delin

  2. Ok, Staffan! Så skönt att inte behöva övertyga dig om att de stora verken är bra för livsmiljön i våra hav och sjöar! Men som sagt – vi har ingen annan tillgänglig teknik nu! Vi kan ju inte gärna börja med multrum och dylikt på Södermalm! Det finns nog egentligen bara en möjlig lösning i den miljön, förbränningstoalett! Sedan skulle man i nybyggnationen kunna köra vakuumsystem men vi kan ju inte gärna få till lika stora sammanhängande områden som det vattenburna innebär? I ett vakuumsystemtänk måste vi köra mindre begränsade områden och sedan transportera innehållet till våtkomposteringsanläggningar! Det pågår f.n. ett mycket intressant nybyggnadsprojekt i Helsingborg, H+, med 8000 lägenheter! Vakuum – avfallskvarnar – biogas – och rening av övrigt avloppsvatten så att det som släpps ut i stora avloppsledningen till Öresund blir renare än det nuvarande avloppet!

    Men det ofattbara är ju hur man kan fortsätta och tvinga på oss gamla lösningar när man har alla tänkbara lösningar i nybebyggelsen och i glesbygd!

    Mvh/Hans

    1. Tack Hans.
      Vilket problem är det vi egentligen måste lösa? Är det bara frågor om koldioxidutsläpp, klimatet och avfallshanteringen, som måste beaktas?
      Som jag ser det, är det naturens livsuppehållande förmåga som måste upprätthållas. Utan den är vi dömda till undergång. Varken vi eller andra varelser, kan överleva utan de livsbetingelser, som livet beror av för sin existens.
      Att inskränka sig till att bara beakta koldioxidutläpp, klimat och avloppsvatten räcker inte. Det är livsmiljön och dennas livsuppehållande förmåga, d v s resursnedbrytningen och resursförnyelsen i naturen, som måste uppmärksammas. Det är naturen, i sin egenskap av livsmiljö, som tillhandahåller sin, för alla levande varelser oumbärliga livsuppehållande förmåga och den förmågan förutsätter i sin tur, att livsmiljöns fysiska och kemiska sammansättning och egenskaper hålls konstanta och överensstämmer med vad livet på jorden beror av för sin existens.
      För att livsmiljöns sammansättning och egenskaper skall hållas konstanta får dess resurser inte brytas ned snabbare än de återskapas ur de nedbrytningsprodukter som bildas när de bryts ned.
      Vi och allt annat liv är beroende av att de resursförnyande processerna i naturen fungerar. Detta eftersom vi, i. industrisamhället, bara har utvecklat teknik som bryter ned mera resurser än den själv skapar.
      Om industrisamhällets teknik vore resursuppbyggande, skulle industrierna suga i sig rök, aska och andra nedbrytningsprodukter och omvandla dem till mat, drivmedel och alla andra resurser, som nu hämtas från naturen och som kallas råvaror. Jämför en växande gran. Med solljus som drivmedel suger den i sig koldioxid och vatten och däri lösta ämnen och omvandlar dem till dels en levande gran och dels till syrgas, som avgår till luften. Samtidigt renas livsmiljön från alla de ämnen, (avfall, föroreningar och utsläpp) som granen tillverkar sig själv av och med den resursförnyande teknik som den har i sina levande celler.
      Det är med sådan teknik som nedbrytningsprodukterna i livsmiljön omvandlas till nya resurser och som är naturens livsuppehållande förmåga.Vore den tillräckligt stor för att kompensera resursnedbrytningen i industrisamhället, skulle vi inte ha miljöproblem. Alla koldioxidutsläpp och alla andra utsläpp skulle omvandlas till resurser igen och i samma takt som utsläppen hamnade i livsmiljön. M a o skulle naturens kretslopp fungera.
      Orsaken till att de inte fungerar nu, beror på att industrisamhället bryter ned livsmiljön och dennas resurser i alltför rask takt och i alltför stor omfattning. Resursförnyelsen i livsmiljön hinner inte med och räcker inte till för att kompensera industrisamhällets nedbrytning av resurser.
      Detta skrev Civilingenjörsförbundets dåvarande utredningschef, Anders Ejerhed och jag om i 1974 års energiprognosutredning: ”Energi i ett långt tidsperspektiv”, SOU 1964: 65, men det har politikerna och samhällets övriga ansvariga instanser hittills struntat i.
      Mera om detta, om vad teknik är, hur den kan mätas och om vad som krävs för att livsmiljön och samhället skall bli uthålliga, d v s varaktigt upprätthålla livet på jorden, finns att läsa på min blogg:
      http://www.sdelin.se

      Staffan Delin

  3. Tack Staffan,

    Intressant … det har öppnats upp flera vägar nu inte minst på grund av de orimliga kostnaderna men också genom att avlopps strategin skapar ingenting positivt ingen produkt som kan användas … man tar rent vatten som förorenas och aldrig återställs till sitt ursprungsskick. Jämför med att källsortera den relativt rena växtnäringen, aldrig använda transportvatten och ha möjligheten att återvinna vattnet på platsen (tex genom rymd-duschen)

    Cheers
    Carl

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *