Det råder balans i vattnet när andelen kväve är 7 gånger mer än fosfor

Det råder balans i vattnet när andelen kväve är 7 gånger mer än fosfor (VATTEN 63 193-208 Lund 2007). Minskar andelen kväve så växer cyanobakterierna till och de använder kvävet som finns i luften för att återställa balansen. Cyanobakterierna lever en vecka och när de dör så faller de till botten och då förbrukar de syret som finns där och då uppstår svavelväte som löser upp fosforn i bottensedimenten varpå cyanobakterierna växer till för att skapa en ny balans. Det som har skett i Östersjön är att stora delar av bottnarna är döda därför att algblomningarna har förbrukat allt syre på botten. Denna ”utveckling” eller scenario förtigs av samhället helt och hållet! Om det börjar finnas cyanobakterier exempelvis i råvattenintaget i Mälaren är vi snart illa ute!

Hans L

2 kommentarer

  1. Hej! Apropå syrebrist!

    Inte nog med att det bildas svavelväte (H2S) i sedimentet. Den fosfor som normalt binds till olika organiska föreningar och sedimenterar som så mycket annat (detritus) frigörs under syrefria förhållanden och gör en redan övergödd miljö etter värre.
    Kent L

  2. Hej Kent.

    Det du beskriver kan tolkas också på annat sätt.

    När kvarlevorna av organismer i vattnet sjunker ned till bottnen kommer bakterier där att använda dem som näring. I den mån bakterierna andas syre kommer de också att förbruka det syre som finns löst i vattnet och syrefria (anoxygena) betingelser uppstår. Som du mycket riktigt skriver kommer fosfor att frigöras och göra ”övergödningen etter värre” eftersom fosfat fungerar som näring för fortsatt bakterietillväxt. De bakterier som lever under de anoxygena betingelserna(andas) sulfat i stället för syre, d v s använder sig av sulfat som elektronaccepto ri stället för syrgas. Därför uppstår svavelväte.

    I denna svavelvätehaltiga miljö reagerar alla metaller, med svårlösliga sulfider med svavelvätet och faller ut som (myr)malmer och det är märkligt nog samma metaller som är giftiga för oss därför att de reagerar med sulfidgrupperna i våra proteiner. Vi har här att göra med avgiftning av vattnet i och med att de här giftiga metallerna faller ut som malm i stället för att vara kvar i vattenlösning.

    Till detta kommer att de organismer som finns i vattnet tar upp allehanda ämnen från vattnet och koncentrerar dem i sin biomassa. Alla dessa ämnen som ingår i denna biomassa och som sjunker ned i den svavelvätehaltiga miljön, bryts inte ned med syre, eftersom miljön är anoxygen. I stället jäser den till naturgas, andra kolväten och en del annat. Vi har med förnyelse av fossila bränslen att göra och dessa innehåller också alla de gifter och andra otrevligheter som organismerna tog upp och koncentrerade i sig under sin livstid. Exempel på otrevligheter som går in i förnyelsen är dioxiner DDT, PCB och andra fettlösliga gifter. Summa sumarum. Syrefria, svavelvätehaltiga miljöer, bl a de syrefria områdena i Östersjön spelar en viktig roll för att avgifta vattnet och förnya fossila bränslen i livsmiljön. Behovet av denna resursförnylse är i själva verket stor. Om den vore tillräcklig, skulle inte gifthalterna i sjöar och hav öka.

    Jag bifogar en tabell som visar hur olika ämnen koncentreras i planktonorganismer.

    Hälsningar
    Staffan Delin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *